Det låter härligt 😊

Visst vore det trevligt att vara lycklig som en finländare, men spontant tror jag inte, att denna kurs skulle ha hjälpt mig dit. Däremot blev jag oerhört harmonisk under några dagar i Korsholm och Vasa för en månad sedan.

Jag bodde i Vasa och tog långa promenader. Tack vare en vän, som har bil, fick jag också se litet av omgivningarna. Det var första gången jag fick uppleva det svenska Finland, om uttrycket tillåts. Visst har jag blivit betjänad på svenska i Helsingfors, Åbo och Kuopio, men det är alltid ett lotteri. I Vasa kunde jag alltid tala svenska. Tro nu inte, att jag har något emot finska. Tvärtom skulle jag gärna kunna finska, och det gör sig oerhört bra som liturgiskt språk; det är så vackert. Även om jag har lärt mig litet finska, inser jag, att tidsåtgången för att lära språket inte står i rimlig proportion till vilken nytta jag skulle ha av det.

I Österbotten kunde jag vara lycklig som en finländare.

#2 Roligt att höra! 😊