Hur ser det ut i stort geografiskt? Är de svenskspråkiga delarna mer eller mindre 100 procent svenskspråkiga eller finns det en stor andel enbart finsktalande där också?

#1 Här är en intressant karta som visar utbredningen av svenskan. Som vi ser är det i några kustkommuner, mest i Österbotten eller Nyland som det finns en majoritet svensktalande.

I Närpes, Österbotten, fanns det t.ex. 93 % med svenska som modersmål 1990. Nu har siffran sjunkit till ca 75 %, men andelen finsktalande är endast ca 5 %.

Det är Österbotten jag har mest erfarenhet av själv. Där brukar man säga att ju längre mot kusten man kommer, desto osäkrare att prata finska. 😄 (Ingen förstår)
Man märker det i affärerna, nästan bara svensk text på anslagstavlorna t.ex.

Men generellt blir det nog allt svårare att hävda svenskan och de får ofta kämpa för sina rättigheter.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lista_%C3%B6ver_svensk-_och_tv%C3%A5spr%C3%A5kiga_kommuner_i_Finland

#1: Det finns inte längre någon enspråkigt svensk kommun (bortsett från på Åland, som är enspråkigt). De sista valde att bli tvåspråkiga av ekonomiska skäl, då det gav vissa bidrag.

För några veckor sedan besökte jag Korsholm (svensk majoritet) och Vasa (finsk majoritet). Jag kunde konstatera, att många skyltar i Korsholm endast var på svenska. Litet förvånande var det, att utsiktstornet Saltkaret vid Kvarkens världsarv endast hade ett svenskt namn, men informationstavlor på båda språken och engelska.

#2: Det var lite som jag väntade mig, att ju närmare Sverige, desto mer svensktalande.

#3: Tack!

#4 Svenskspråkigheten är koncentrerad till kusten och där kan den vara väldigt koncentrerad, så pass att skyltar och allt är enbart på svenska och de som bor där inte kan finska, eller helst inte. 🙂
Det är inte så konstigt eftersom det inte var gränser på samma sätt förr och kustbefolkningen vandrade på isen eller reste med båt.
Även i Norrland talas det ju finska som modersmål. Gränser på kartan är konstlade.

.

Det är roligt att iaktta det där med språken när man åker från färjeläget i Åbo och norrut mot Korsholm och Vasa.
Först är skyltarna enbart på finska (för det mesta), som Turku, Pori och Tampere.
Efter Björneborg någonstans vänder det så att även det svenska namnet kommer med under det finska.
Efter Uttermossa (inget finskt namn, tror jag) i Lappfjärd har vi kommit in i "svensktrakterna". Nu kan vi vänta oss att träffa på de som talar svenska, åtminstone en bit ifrån riksvägen.

Vid Närpes (ca 10 mil söder om Vasa) kommer skyltarna med svenska överst, dvs det är en majoritet svensktalande.

Längre åt kusten i Korsholm kan det som sagt vara enbart svenska skyltar om man inte anpassat sig efter turisterna. 🙂
(Återvinningsstationen heter f.ö. "Stormossen", utan finskt namn.)

Men svenskan är ett minoritetsspråk och de som talar det får alltid kämpa för sin sak.

Ja, detta är min upplevelse utan anspråk på att det är fullständigt heltäckande korrekt i alla detaljer. 🙂

#3 Trevligt att du varit vid Saltkaret! Jag har också varit där. 🙂 Det är väldigt fint.
Det heter helt enkelt så och har inget finskt namn. En översättning skulle bli konstlad eftersom ett finskt namn inte finns eller används.

#3: Svenskarna kom västerifrån, så det är naturligt. Det är samma sak i Estland, där de svensktalande huvudsakligen bodde på öarna. (Några svensktalande finns det alltjämt.) En del av Estlands svensktalande befolkning förvisades dock till den by som nu heter Gammalsvenskby i Ukraina.

I Finland finns flera så kallade språköar, där det finns mindre grupper av svensktalande, till exempel Tammerfors, Uleåborg och Varkaus. Den svenska skolan i Varkaus lades dock ned 2020 på grund av ett vikande elevunderlag.

Innan Sovjetunionen erövrade Viborg, fanns en svensktalande minoritet där.

Finlandssvenska uppvisar vissa olikheter mot rikssvenskt språkbruk, och en del dialekter är mycket svåra att förstå. Också estlandssvenska avviker från rikssvenskt språkbruk. Här är ett litet prov på svenskan i Gammalsvenskby.

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/smaland/hor-hur-gammalsvenskbyns-unika-dialekt-later