Väinö Linnas berömda roman har filmatiserats på nytt (för tredje gången) just lagomt till Finlands 100-årsjubileum 2017. Aku Louhimies är filmregissör.

Alla finländare har säkert sett originalet från 1955 som visas på teve varje år, men vilka här har hunnit se den nya filmatiseringen som hade svensk premiär på självständighetsdagen den 6 december? Vad tyckte ni om den?

Jag jobbar på biografen och passade på att se filmen på premiärdagen. Jag gillar överlag historiska- samt krigsfilmer och måste säga att just Okänd soldat grävde lite extra mycket i känslodepartementet, särskilt när jag blivit medveten om att vi haft krigsveteraner även i vår släkt. Det var svårt att se på filmen och tänka att så många människor lidit igenom liknande helveten i krig. Men måste ändå säga att jag personligen gillade filmen väldigt mycket och planerar att köpa hem den på DVD senare.

Nu igår (4 januari) hade vi den sista visningen av Okänd soldat på biot och då det nästan är en månad sen jag såg den för första gången (och då jag var maskinist på denna visning så måste jag stanna tills filmen är slut och stänga ner allt) så såg jag den igen. Nu visste jag ju hur filmen gick och kan säga att på den andra visningen så lade jag märke till och kopplade ihop fler händelser än vad jag registrerade på första visningen; man liksom märkte av mer av vad som hände i bakgrunden o.s.v. och det var lättare att komma ihåg vem som var vem. Jag brukar nämligen ha en tendens att blanda ihop personer om det är många som följs i filmen samtidigt och som ser liknande ut (samma kläder)…

[Spoiler varning]
Och än en gång måste jag erkänna att jag kände obehag inför vissa scener och satt på helspänn inför andra. Man lever in sig något likt förbannat in i filmen!

Den scenen som påverkar mig mest är nog när Hietanen ser att en annan finsk soldat skadas under krigandet och ropar på hjälp. Godmodiga Hietanen går och hjälper sin vapenbror, trots livsfaran, men skadas själv under akten och mister båda ögonen. Senare förs han bort från fronten i ambulans – men ambulansen råkar ut för ett fiendeanfall och börjar brinna. Hietanen försöker, trots sin blindhet, hjälpa de andra sårade ut ur den brinnande bilen och när han själv väl kommit ut så blir han nådlöst nedskjuten av fienden. Hela tiden ropar de andra "lämna oss inte" och Hietanen försäkrar upprepade gånger "jag lämnar ingen" medan han fumlar med låset i blindo för att komma ut och rädda sig själv och dem andra – det skär i själen.

Jag vet att det "bara är en film med (mestadels?) fiktiva karaktärer/öden" men det är så fruktansvärt fel att skjuta en redan skadad man som, trots sitt handikapp, gör sitt yttersta för att rädda andra i samma hopplösa sits som sig själv. Krig har inga regler men fy sjutton vad den scenen får mina ögon att vattnas… och nästan ännu värre känns det när jag kommer ihåg att morfars far faktiskt var ambulansförare under krigen, bland annat.
[Spoiler varning slut]

Vilka andra har sett nya Okänd soldat? Vad tyckte ni om filmen?