Språk

Finskspråkiga skolor i Stockholm

2017-08-17 08:14 #0 av: NeferNefer

Nu ökar intresset igen, hurra!

https://www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/vaxande-intresse-for-finsksprakiga-skolor

"Förändringen har kommit senaste åren, det är något man märker på Sverigefinska skolan i Botkyrka. Bara i grundskolan kommer man nästa vecka ta emot 113 elever, och det är 26 fler än året innan.

Det är andra- och tredjegenerationens Sverigefinnar som nu sätter sina barn i finskspråkiga skolor, men nu kommer ofta både barn och lärare från gedigen svensk-språkig bakgrund."

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2017-08-17 09:00 #1 av: Magi-cat

Wow!FörskräcktTummen upp

Hjärta ""Myths address the fundamental enigmas of our existence and help us try to make sense of our lives..."

Anmäl
2017-08-17 09:07 #2 av: Magi-cat

Fast jag undrar över det här:

"– Många i lärarkåren är tvåspråkiga. Man får se till att inte svara barnen på svenska, utan försöka komma ihåg att använda finskan. Man ska tala finska även under rasterna och i korridorerna. säger rektor Susanna Viinikka."

Förr var det tvärtom. Barn i Norrland fick inte tala finska, ens på rasterna eller i korridorerna.

Det ska väl inte bli tvärtom åt andra hållet nu? Jag hoppas att barnen får tala svenska om de vill och när det faller sig naturligt. 

Samt att lärarna kan använda sig av båda språken. Det är tvåspråkigheten som är det viktiga.

Hjärta ""Myths address the fundamental enigmas of our existence and help us try to make sense of our lives..."

Anmäl
2017-08-17 09:21 #3 av: NeferNefer

Ja, det vore ju bra, iofs Tummen upp

"All tid måste förflyta i sin egen takt. Ibland dricker man kaffe. Ibland dricker man kaffe inte." (Mikael Niemi)

Anmäl
2017-08-18 16:21 #4 av: tarantass

Det kan vara skillnad när miljön runt är helt enspråkig – i det här fallet på svenska. Risken då är ofta att barnen inte talar det andra språket ens om de får höra enbart det i skolan.

Som barn är man fenomenal på att snappa upp vilket språk (och andra koder) som är gångbara och vilka som är "onödiga" och välja instinktivt det som kräver minst arbete. Om det då finns ett språk som alla använder och ett som bara en minoritet använder väljer man bort minoritetens. Och eftersom beteendet är instinktivt och det gäller barn är det väldigt svårt att göra något åt. Det är nästan omöjligt att ändra sådana språkvanor hos vuxna, som ändå går att resonera med om så abstrakta saker.

Det är så de rikssvenska dialekterna har dött ut (eller snart kommer att ha gjort det, och efter att en intolerant skola osv. har gjort grundarbetet): även där alla vuxna i barnens privatliv fortfarande har talat dialekt har barnen ofta genom radio, dagispersonal, sina anhöriga så fort de har kommit utanför sin privata krets och liknande fattat vilket språk som är det gångbara och valt bort dialekten.

Samma sak i "immersions"-skolorna (kommer för tillfället inte på vad det heter på svenska) på Irland, i Bretagne och på andra håll där man försöker rädda hela språk som snart är döda om man inte gör något helst igår (låt vara att det där sista inte gäller finskan som sådan).

Risken är inte att barnen börjar använda iriska, bretonska eller vad det är i stället för engelska respektiva franska – risken är att de inte använder minoritetsspråken trots skolan, att de i bästa fall blir någon sorts "hedersspråk" man kan litet grann för kulturidentitetens skull, har dåligt samvete för att man inte kan bättre men aldrig talar. I kanske en generation till. Och även om undervisningen lyckas bättre än så måste man sedan göra om samma sak med deras barn, vilket kan bli ännu svårare.

Räkna inte med att lyckas diskutera något med någon som inte har upplevt det själv.

Eller med någon som tror att allt gott måste vinnas på någon annans bekostnad.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.