Skriv ett nytt inlägg! Aktuellt just nu (2) Senaste inläggen

Dagens Evenemang Om sajten och ifokus Bilder och videor Finland, allmänt Historia Humor Kultur; musik, film, konst Litteratur Mat och dryck Mumin! Naturen, växter och djur Samhälle och politik Resor, sevärdheter och äventyr Språk Vetenskap och uppfinningar Åland! Övrigt Off Topic
Språk

Boken "Finnjävlar"

2016-10-21 17:41 #0 av: Magi-cat

Är det någon av er som läst den? Vad har ni får intryck?

"Finnjävlar" är en antologi av personliga berättelser om att bo och växa upp i Sverige.

"I Finnjävlar får du som läsare först en liten historisk grundkurs i tusen år av förtryck, motstånd och försoning mellan Sverige och Finland. Redaktören Kristian Borg skriver i sitt förord att "den finska erfarenheten" värker. Främlingsfientligheten och fördomarna är samtidigt tidlösa. Det är bara föremålen för denna fientlighet som växlar. Förr var det finnjävlarna. Nu är det muslimerna."

"Hon /Alakoski/tar upp den tanken om assimilering som härskade i Sverige på 1970-talet och som i dag är rättesnöre för det främlingsfientliga SD. Att de finska barnen inte skulle lära sig två språk, att förbjuda den etniska identiteten bakåt"

http://www.dalademokraten.se/kultur/bocker/svenskt-forakt-for-finnar-avslojar-urgammal-framlingsfientlighet

Var det verkligen så illa?

Jag tycker inte alls det går att jämföra på det viset. Men jag har inte läst boken heller...

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2016-10-21 18:34 #1 av: tk1971

Hm... jag var barn på 70-talet. Jag växte upp i ett brukssamhälle med mycket finnar. För oss fanns möjligheten att gå i en helt finskspråkig klass från lekis och upp till mellanstadiet, och därefter placerades vi ut i en svenskspråkig klass, fortfarande med möjligheten att ha finskasom "hemspråk" några timmar i veckan. För i min kommun anammade man tankesättet att det är lättare att lära sig andra språk om man först lärt sig sitt hemspråk ordentligt. Det verkar som att den åsikten hamnat helt i kylan numera då allt räknas i kronor och ören, även om resultatet med det tankesättet blir sämre i längden.

Däremot har jag alltid upplevt att det finska språket haft extremt låg status i Sverige. Man har ju inte haft någon direkt nytta av det. Och nog har jag kallats en del saker, bl.a. båtflykting.

Och är det inte väldigt tyst om oss finnar i Sverige? Och då menar jag främst andra och tredje generationens invandrare. Har vi verkligen inlemmats så väl i det svenska samhället att vi blivit "försvenskade"? Jag tror inte det. Själv har jag ofta känt att jag inte har något hemland. Jag hör inte hemma "på riktigt" i Sverige, inte heller i Finland. En slags rotlöshet är det ju - som dessa integrationskrävande svenskar inte har en susning om hur det känns.

Sajtvärdar: iFokus vore ingenting utan dess medlemmar. Tänk på det.

Anmäl
2016-10-21 19:01 #2 av: Magi-cat

#1 Tack, det var intressant att läsa! Blomma Då fanns alltså i alla fall från 70-talet möjlighet att tala sitt hemspråk i förskola och skola, åtminstone där du bodde.

Det är möjligt att, som du skriver, finskan haft låg status. Men det kanske också är olika beroende på var man bor? I Norrland bor det t.ex. många finsktalande har jag för mig. Man glömmer lätt det att finska också talas i Sverige. 

Till det du säger om "försvenskningen"...Det kan nog vara olika. Jag skulle nog spontant svarat ja på den frågan, medan du har en annan upplevelse. Det kanske inte går att säga generellt.

Varför jag tog upp den här frågan är för att jag, med det intryck jag fick av artikeln, tyckte att den bild som där målas upp av den finländska invandringen är alltför mörk. Den situationen går inte att jämföra med dagens flyktingar då jag tror att de har oändligt många fler trösklar att kliva över och det går inte att rakt av jämföra en tidsepok med en annan.

Men känslan av att inte riktigt höra till varken här eller där, som att vara rotlös, den kan inte mätas eller jämföras och det kan mycket väl vara så att den som själv upplevt den har lättare att sätta sig in i andras liknande situation, även om de inte är exakt lika.

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2016-10-21 19:08 #3 av: Magi-cat

Mer ur artikeln:

" Hon konstaterar bland annat att Sveriges största invandrargrupp aldrig har tagit någon större plats i offentligheten. Det är en fråga om klass förstås. Majoriteten hittade vanliga arbetarjobb. De svetsade, byggde bilar, jobbade inom vården och skurade toaletter. Nu kommer högutbildade människor från vårt grannland i öst. Plötsligt har den finska bakgrunden blivit inne."

Stämmer det verkligen att "Sveriges största invandrargrupp aldrig har tagit någon större plats i offentligheten."?

Vi har t.ex. en riksbankschef från Åbo.

Vi har Markoolio. GladNog finns det fler?

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2016-10-21 19:55 #4 av: KPD

#3 Stefan Ingves är finlandssvensk, liksom Jörn Donner och Mark Levengood. Björn Wahlroos har en viktig roll också i Sverige.

Någon framträdande finne kan jag däremot inte erinra mig.

Medarbetare på Finland ifokus, Buss & spårvagn ifokus och Tåg ifokus

Anmäl
2016-10-21 20:07 #5 av: KPD

Jag har inte läst boken, men jag kan tänka mig, att finnar i Sverige inte upplevts som annorlunda. Det har nämligen "alltid" funnits finnar inom Sveriges nuvarande gränser, och det har "alltid" funnits svenskar inom Finlands nuvarande gränser. Det har nog varit lätt att tro, att finnsrna bara behövde lära sig språket.

Jag tror, att det var den finländske historikern Henrik Meinander som skrev, att karelarna kallade också finnarna för svenskar, eftersom svenskar och finnar var bofasta katoliker, medan karelarna var svedjebrukande ortodoxa. Det språkliga var av underordnad betydelse. 800 år senare är det nsturligtvis inte relevant, men vår gemensamma historia spelar nog in i hur vi ser på varandra.

Medarbetare på Finland ifokus, Buss & spårvagn ifokus och Tåg ifokus

Anmäl
2016-10-21 20:16 #6 av: Magi-cat

#4 Vi får ändå räkna dem till finländare.

#5 vår gemensamma historia spelar nog in i hur vi ser på varandra.

Absolut, det ligger mycket i det. 

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2016-10-21 20:23 #7 av: tk1971

Vår gemensamma historia? Jopp... som min svenske sambo brukar säga: "Finland är ju vår östra rikshalva", med anspelning på hur Finland setts av rikssvenskar genom historien. Eller med ett annat ord: storebrorsattityden.

Sajtvärdar: iFokus vore ingenting utan dess medlemmar. Tänk på det.

Anmäl
2016-10-21 20:28 #8 av: Magi-cat

#7 Jo men lite så....

Där har Herman Lindqvist betytt en del för att föra fram den gemensamma historien:

http://www.bokus.com/bok/9789100142773/nar-finland-var-sverige/

Sedan har väl attityderna å ömse håll växlat en del under årens lopp....

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2016-10-21 20:34 #9 av: KPD

#6 Visst är finlandssvenskarna finländare, men handlade denna bok inte om finnar och utanförskap p.g.a. språket?

Medarbetare på Finland ifokus, Buss & spårvagn ifokus och Tåg ifokus

Anmäl
2016-10-21 20:59 #10 av: KPD

#7 Ja, vår gemensamma historia. Finland var en del av Sverige, just den östra rikshalvan. Ursprungligen kallades området för Österland analogt med Norrland. Svenska Lappland och finska Lappland var ett och samma landskap, som delades 1809. Än idag har man samma vapen, men man använder av praktiska skäl olika färger.

När Sverige instiftade hovrätter, var Svea hovrätt först (1614). Sedan kom Åbo (1623), Dorpat (Tartu 1630) och Göta hovrätt (1634). Svenska Akademien förlorade flera ledamöter 1809, när de förlorade sitt svenska medborgarskap. På punkt efter punkt kan man se, att nuvarande Finland var en integrerad del av Sverige, inte en egen enhet administrerad av Sverige.

Mest intressant är egentligen att det gamla Sverige levde kvar i Finland, medan något nytt växte fram i Sverige. Som ryskt storfurstendöme fick Finland behålla sina gamla lagar, vilket medförde att den gustavianska epoken fortsatte, medan Sverige fick en nya grundlagar. Ståndsriksdagen, som i Sverige avskaffades 1866, behölls i Finland till 1906.

Även om det inte är mycket kvar från den tiden är de äldsta delarna av Sveriges rikes lag från 1734. Med reservation för eventuella ändringar på senare tid gäller den också i Finland, men med namnet 1734 års lag.

Att tala om vår gemensamma historia är inte att ha en storebrorsattityd. Det var ett rike som delades, ungefär som om Sverige idag skulle tvingas avträda allt land norr om Dalälven.

Medarbetare på Finland ifokus, Buss & spårvagn ifokus och Tåg ifokus

Anmäl
2016-10-21 21:10 #11 av: tk1971

#10: jotack, jag känner till det där. Historia är mitt stora intresse. Din slutsats däremot vågar jag gissa att många finnar inte instämmer i.

Sajtvärdar: iFokus vore ingenting utan dess medlemmar. Tänk på det.

Anmäl
2016-10-21 21:19 #12 av: KPD

#11 Jag antar, att det främst beror på okunnighet. Skulle det alls ha funnits något Finland idag, om gränsen mellan Sverige och Novgorod 1323 hade dragits betydligt längre västerut?

Medarbetare på Finland ifokus, Buss & spårvagn ifokus och Tåg ifokus

Anmäl
2016-10-21 21:27 #13 av: Magi-cat

#12 Skulle det ha funnits något Sverige idag om inte om hade varit...

Gränsen efter 1809 löpte risk att dras på ett för Sverige betydligt ofördelaktigare ställe.

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2016-10-21 21:43 #14 av: KPD

#12 Det kan man aldrig veta. Min poäng var, att man bör inte se på Sverige som något slags kolonisatör, när det förmodligen är tack vare att nuvarande Finland blev en del av Sverige, som det senare kunde bli ett eget land.

Om Novgorod hade erövrat området, skulle det inte ha funnits någon egen grundlag eller egna lagar som gjort Finland till ett eget förvaltningsområdeområde.

Medarbetare på Finland ifokus, Buss & spårvagn ifokus och Tåg ifokus

Anmäl
2016-10-22 07:31 #15 av: Magi-cat

#14 Min poäng (en av dem Glad) är att det blir lite "tack Storebror".

Om inte Finland legat där det ligger och gjort vad det gjort hade i sin tur mycket kunnat hända i Sverige som vi inte ska spekulera om just nu då det kommer utanför ämnet. 
En annan "poäng" är att historien är gemensam och ömsesidig, inte "Finland hörde till Sverige", ty det är kolonisatörens perspektiv. (Du säger också att S inte ska betraktas som kolonisatör, vilket jag här håller med om.) Vi får också tänka på att när den gemensamma historien inleddes fanns inte gränser som nu och inte ett sammanhållet Sverige som det ser ut idag.

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl
2016-10-22 08:14 #16 av: Magi-cat

För att återgår till frågeställningen i #0: Är det någon som läst boken?

Vill någon mer berätta om sina erfarenheter från "assimileringen"? (Därmed inte sagt att ordet "assimilering" ens är tillämpligt här.)

Hjärta"We do exactly what we would do if this Q never existed. If we're going to be damned, let's be damned for who we really are" (Picard)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.