Annons:
Etiketterbildervideor
Läst 1096 ggr
MaxFlickan
2015-09-03 16:54

På Åland och i Österbotten håller man ihop

"När två finlandssvenskar gifter sig kan de vara ganska säkra på att få dela livet tills döden skiljer dem åt. Bara en fjärdedel av de par där båda har svenska som modersmål skiljer sig."

Vad tror ni om detta? Stämmer det?

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/09/03/pa-aland-och-i-osterbotten-haller-man-ihop

"Be sure you put your feet in the right place, then stand firm."  Abraham Lincoln

Medarbetare på Finland Ifokus och Multikulturellt Ifokus.

Annons:
Zepp
2015-09-06 21:43
#1

Det där gäller väl främst landsbygden?

Dvs på landsbygden och mindre orter så känner man varandra, är med i samma sociala grupperingar, föräldrar och släkt bor i närheten.

Dvs, man vet som regel vad man får redan från början?

Och livet blir rätt förutsägbart.. på gott och ont.

Min hypotes altså!

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

MaxFlickan
2015-09-06 21:58
#2

#1

Kan nog stämma. Men var tror du språket kommer in?

"Be sure you put your feet in the right place, then stand firm."  Abraham Lincoln

Medarbetare på Finland Ifokus och Multikulturellt Ifokus.

Zepp
2015-09-06 22:05
#3

Glömde två faktorer.. samma språk och kultur?

Nu vet ju inte jag.. tror inte kulturen skiljer jättemycket men är man svensk så är man en minoritet, de brukar hålla ihop.

Från det ena till det andra.. hur mycket minoritet känner sig finnlandssvenskar?

Ljuva dröm att som en svensk se ut, att få lära sig att veta hut.

MaxFlickan
2015-09-06 22:41
#4

Det är sant.

När det kommer till rätten att tala vårt eget språk, och det faktum att de funderar på att slopa skolsvenskan? Då känner vi att vi är i minoritet.Annars? Tja, jag kan ju bara tala för mig själv, men annars känner jag min inte som en minoritet.

"Be sure you put your feet in the right place, then stand firm."  Abraham Lincoln

Medarbetare på Finland Ifokus och Multikulturellt Ifokus.

KickiG
2015-09-16 21:17
#5

Mitt eget track record talar väl för sig själv. Ett giftermål, en skilsmässa, jag svenskspråkig och han finskspråkig. Däremot på pojkvänssidan är det väl ganska jämnt skägg mellan tid ihop och språk. Sedan har jag ju många vänner och släktingar som gift sig "över språkgränsen" och hållit ihop i evigheter.

Jag tycker det finns kulturella skillnader mellan finladssvenskar och finnar. Inte alltid stora, men de finns där. Men sedan finns det ju också  regionala skillnaderna mellan t ex svenskspråkiga i Österbotten och svenskspråkiga i södra Finland.

Och visst är jag medveten om att jag är en minoritet, om jag ger mig tid att fundera på det. Oftast gör jag det inte. Börjar alltid på svenska, byter till finska vid behov, och är i stort sett lika bekväm på båda språken.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Upp till toppen
Annons: