Åh vilken underbar text! Så himla träffande. 🙂

Min svägerska är gift med en engelsman och bor i England. Det blir en hel del kulturkrockar även där. Det här med att vi svenskar kommer i tid till exempel kan vara ett problem om värden förväntar sig att man ska komma en kvart för sent. Eller att vi förväntar oss att man tar av sig skorna när man kommer in. 🙂

#1 Att ta av sig skorna är väl ändå ett ganska sent påfund i Sverige, åtminstone i städer? Vintertid tar jag med inneskor och sommartid behåller jag skorna på, om jag inte blir ombedd att ta av mig dem. Det naturliga för mig är att man har skor på fötterna, när man gästar någon.

#2 Har ingen aning faktiskt. För mig och där jag rör mig så tar man av sig skorna inomhus. Men du kan mycket väl ha rätt. 🙂

I Finland pratar man inte så mycket med varandra. Man sätter sig vid samma bord som en främling endast av yttersta tvång. Och vi rör inte vid varandra heller,  svenskar har massor mera kroppskontakt. Jag rör inte ens mina föräldrar och då står vi varandra ändå väldigt nära. Jag har tre vänner jag kramar, och bara om vi inte har sett varandra på typ en månad eller mer.

Som det stod i någon krönika: "Sverige, det konstiga landet där männen kramas fast ingen har dött."

🤗

# 2

Den svenska vanan att ta av sig skorna när man går in någons hem är inte ny. Jag läste för många år sedan en kubansk bok som berättade om en svenskkoloni som hade grundats i östra Kuba i början av 1900-talet. Det utomstående besökare tyckte var riktigt märkligt med dessa svenskar var dels deras midsommarfirande, dels deras sedvänja att ta av sig skorna när de gick in i någons hem. Jag tyckte det var jättehäftigt att läsa detta!

#6 Det var intressant. Det kanske var landsortsbor som flyttade till Kuba?

Som barn fick jag lära mig, att man tar av sig skorna på landet, där man kanske har gått i lera eller arbetat i ladugården. I staden behåller man däremot skorna på.

Tar alltid av mig skorna. Kanske för att jag har en mamma som varit städerska och blivit väldigt irriterad om man klampar omkring i huset med skorna på?

Har en vän som jag alltid kramar när vi träffas, och syrran nu när hon är gravid. Annars känns det konstigt. Kramar folk? Nope, not my thing.

Jag har en känsla av att vi finländare kan verka oartiga fast vi inte är det i eget tycke. Det är bara att vi inte strör om kring oss "är du snäll", "kan du" osv utan mera drämmer till med ett "Ge mig osten", "Stäng fönstret", "Kom in och sitt ner" och andra rakt på sak grejer.

Det är väl den ekonomiska sidan i vårt språkbruk. Inte slösa med ord i onödan.

Nja, jag brukar nog säga "kan du" faktiskt :)

#9 Jag kan känna igen mig i det. Min mamma (svensk) har alltid varit extreeeeeemt noga med att vi ska be snällt och på rätt sätt. Jag minns när vi var i Finland när jag var barn och pappas släktingar där var mer rakt på sak precis som du beskriver. Jag minns att jag och min bror tyckte det var jättekul att titta på min lilla mamma som bleknade över deras ohyfs (som hon tyckte). Haha.

"Ger du osten" och "Ids du ge brödet" är ju väldigt artigt och hyfsat tycker jag. 🤪 I min famil får man dock vara försiktig när man säger "Kastar du XX åt mig" eftersom det har hänt att det man bett om kommit flygandes över bordet. 😃

#4 Jag rör inte ens mina föräldrar och då står vi varandra ändå väldigt nära. 

Det känner jag igen från min mamma (och det har liksom smittats ner till mig). Vi började kramas först för något år sedan (och desto mer sen jag flyttade hemifrån). Tror att hon sagt att hon älskar mig en eller två gånger, medan här i England så kan man inte ha en konversation utan att någon säger det (oavsett om det är till föräldrar eller vänner). Jag har tre personer som jag gärna kramar, det är min mamma, min bästa kompis sen dagis och min bästa kompis sen första klass. Kan tillägga att en av mina kompisar började jag krama först efter över 10 års mycker nära vänskap 😂