![[JeanetteK]](/images/avatar-dead.svg){kind=avatar}
Släktforskning
Min pappa släktforskade mycket och älskade att rota fram avlägsna släktingar. Tyvärr var det så att jag oftast tyckte att hans berättelser om sina upptäckter var ganska tråkiga. Idag ångrar jag att jag inte lyssnade bättre och tog åt mig mer av hans historia. Nu är han borta sen snart tio år så nu kan jag inte fråga.
Men, härom dagen berättade min bror att han hittat pärmar med pappas släktforskning. Han ska ta med sig det hit nästa gång han ska neråt Skåne. Det känns jättekul!
Är det någon av er som släktforskar? Jag vet att det finns program man kan använda sig av. Behandlar dessa program hela världen, eller är det endast Sverige? Min pappas släkt är från norra Finland och det skulle ju vara roligt att rota vidare.
Först av allt ska jag i alla fall få hem materialet, så jag kan se vad som finns och om jag förstår något.
Tänkvärt, Jeanette! Visst är det så att man i yngre dagar inte lyssnar så noga, "börjar han med det där nu igen". :-) Sedan, när man inte har någon kvar att fråga, saknar man de där historierna och inte kommer man ihåg…
Tur att din pappa släktforskade och att materialet finns kvar!
De som släktforskar verkar bli ganska uppslukade av det, så det är nog kul. 🙂 Det är intressant att se hur folk hade det, så många levnadsöden som kommer fram i forskningen…
Nu med internet behöver man inte ge sig av till ort och ställe för att titta i kyrkböckerna som man gjorde förr…
Men hur det fungerar till annat land vet jag inte…
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
Mamma gjorde en släktforskning åt pappa till hans 50-års dag för många år sedan. Pappa blev så glad åt den!
Men mamma sa att åtminstone då fanns inte allting på internet, utan mycket var man tvungen att åka till ort och ställe för. Då man tar info från internet så är man också tvungen att förlita sig på andra hands information, och på att personerna skrivit rätt och tolkat gamla handskrivna dokument korrekt.
Det finns i några länder även släktforskningsföreningar som man kan betala något åt för att de ska ta reda på information. Jag var i tiderna i kontakt med en sådan förening i Chicago i USA för att fråga lite efter priser. Våran Jenny-moster (1883-1961) bodde och arbetade där en tid och det skulle ha varit roligt om de hade kunnat få fram någon info om det. Men det rann ut i sanden pga penningbrist.
Mycket rolig information får man dock fram från släktforskning. Vi har olovlig brännvinsförsäljning och lägring före äktenskapet (1877). Vi har en släkting som enligt kyrkoboken var "Ogift, hade svårt att tala, sannolikt idiotisk". Lite utomäktenskapliga barn, mycket bönder, torpare och drängar i släkten. En skräddare, några Amerikafarare. Och när jag säger att mitt barndomshem "är i blodet" så menar jag det. Sedan 1881 har min släkt bott där. Där finns mycket gammalt sparat, gästbok från krigstiden, telefonboken då vi som fjärde gård i byn fick telefon. Och ovannämnda Jenny-mosters rese-kista från hennes Amerikaresa finns också kvar.
Det skulle vara roligt att rota vidare i pappas sida av släkten och påbörja mammas sida. Någon dag, när jag har tid så…
Man behöver ingen tv när man har möss.
Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus
Om jag bara visste hur man gör när man "släktforskar" skulle jag absolut göra "ett dyk" till 1800. Vi vet mycket lite om våra släktingar (biologiska) är bäst att tillägga. På farmors sida är nästa alla födda utanför äktenskapet beroende på att dom gifte sig med sina kusiner. Har ni några tips på hur man forskar i finska o svenska släktregister vore jag tacksam om ni berätta hur.
Jag vet att det ordnas släktforsknings-kurser åtminstone här i Finland ibland. Jag skulle rekommendera en sådan. Eller så ta kontakt med någon som har släktforskat förr och kan hjälpa till.
Mamma hade hjälp av sin chef som var en hängiven släktforskare och älskade att rota runt i olika arkiv. Han hjälpte för att han tyckte det var så intressant. Utan hans hjälp hade mamma inte klarat av det, det är en helt annan värld. Man behöver veta var man skall leta, och i synnerhet äldre dokument måste man kunna tyda. Skrivstilen var ju helt annan då, och de använde helt andra ord för t ex dödsorsaker.
Här kan vara bra att börja:
Man behöver ingen tv när man har möss.
Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus
#JeanetteK. Jag har gjort ganska omfattande släktforskning såväl i Sverige som i Finland. Forskningen i Finland började mycket spretigt utan plan och struktur, men jag hade tur att vid något tillfälle få kontakt med en kusin till min mor, och han var en veritabel uppslagsbok vad gällde sin egen och min mors närmast anor. De har ju gemensamma anor till hälften, eftersom en av deras respektive föräldrar är syskon.
När jag senare sökte kontakt i ett finskt släktforskarforum rörande min fars anor fick jag efter en tid plötsligt ett brev, som inleddes med: "Kära småkusin. Vi har en stor släkt gemensamt och jag kan nog berätta ganska mycket för dig." Denna släkt i släkting hade i åtskilliga år forskat om släkter i en ort i Mellersta Finland (Keskisuomi). Bingo!!! Det skulle visa sig att flera av min fars anor tillhör en av Finlands mest utforskade släkter som går tillbaka till 1400-talets senare år. Släkten kallas Sursillsläkten eller Sursillin Sukuom den släkten har jag mycket material hemma.
Kontakta mig gärna vid tillfälle. Det kan inte skada att jämföra namn. Vem vet vad som kommer fram.
#2 Vilken underbar 50-årspresen! Ja, det är ju det där med tiden!
#3 Hoppas du får bra tips och hittar din biologiska släkt.
#4 Tack för tips!
#5 Vad roligt att du hittade släktingar! Tänk Sursill… det pratade min pappa om. Jag kanske hittar dig om jag börjar leta! 😉
#6 Nej, inte tror jag att du hittar mig genom släktforskning, så gammal är jag inte. Det är enklare än så - du kan hitta mig i Hitta.se.
#3 Till dig T-Johan, vill jag föreslå. Försök att fråga dina föräldrar och äldre släktingar så mycket som möjligt om deras föräldrar. Skriv ner namn, orter, födelsetider, dödstider, begravningsort och alla andra data som kan komma fram. En fråga som alltid bör ställas om vad de kvinnliga släktingarna hette som ogifta. Det blir som att samla lösa pusselbitar - ingenting hänger ihop. Men det kommer det att göra ganska snart.
Du har fått rådet att läsa på hur man gör. Och det finns en hel del lättillgängliga släktforskarböcker att köpa i bokhandel eller antikvariat.
Det första 150 åren bakåt från nutid brukar vara de svåraste att få grepp om eftersom man i regel måste vända sig till församlingarnas kyrkoböcker.
Sveriges släktforskarförbund har gett ut flera CD med uppgifter om Sveriges befolkning och Begravda i Sverige. De kan köpas men om du har nära till Landsarkivet kan du gratis söka många uppgifter där.
#7 Ha ha, inte menade jag att jag skulle hitta dig under 1400-talet utan jag menade i grenarna mot nutid! 😂Men jag tror också det är lättare att testa hitta.se! 🙂
http://www.sukuhistoria.fi/sshy/index_sve.htm Här kan ni titta på lite kyrkoböcker gratis. Mamma har gjort lite släktforskning, men informationen är mager så jag ska själv utöka informationen med hjälp av kyrkoböckerna. De finska kyrkoböckerna är på svenska men hemsidan är delvis uppbyggd på finska (jag som ingen finska kan får använda translate.google :P). Känner man nån som kan släktforska är det bra att få lite hjälp och introduktion, men man kommer in i det snabbt med läsandet bara man håller på med det =) Jag har själv börjat bli lite intresserad då jag "jobbar" med svenska kyrkoböcker.
Det har släktforskats rätt mycket i min släkt, både på mammas och pappas sida, och jag tycker det är riktigt intressant, speciellt om man får fram lite mer information än det mest grundläggande. På min pappas sida lyckades farfar gräva fram rätt mycket information ner mot 1600-talet, och det har kommit fram att släkten har funnits i Pargastrakten under hela den tiden. Alla är finlandssvenskar och många har varit yrkesverksamma inom sjöfarten. Intressant också att läsa om dödsorsaker. När man ser att folk dött av t.ex. hosta i 20-årsåldern börjar man uppskatta dagens sjukvård om man inte gjort det redan.
På mammas, eller egentligen mormors, sida har dock släktforskningen blivit väldigt djup och omfattande, och man har lyckats gräva fram information ända ner till tresiffriga årtal. Mormor är den enda av mina mor- och farföräldrar som är/var helt finskspråkig, men för inte så länge sedan upptäckte man att den släkten är ändå svenskast. Där finns storgodsägare och adelsmän från hela den tiden Finland var en del av Sverige, och dessa härstammade i sin tur från högsta adeln i Sverige, inklusive en del blått blod från början av förra årtusendet. Detta är naturligtvis orsaken till att man kunnat gräva så långt bakåt.
Inte bara ur min egen synvinkel är det här intressant, utan även ur språkpolitiskt perspektiv. Det finns ju ett visst hat och agg bland finskspråkiga mot finlandssvenskar, och det har till och med funnits en del sånt i släkten ifråga. (Mormors mor- eller farföräldrar (tror jag det var) ogillade exempelvis starkt att hon i tiderna gifte sig med en finlandssvensk man). Nu visar det sig, att dessa finnar i släkten själva härstammar från "svensktalande bättre folk". När anonyma sannfinländska supportrar vill skicka tillbaka svenskarna i Finland till Sverige, kan de alltså mycket gott vara svenskast själva, sett till historien… 🙂
Medarbetare på foto, sång och matlust iFokus
En del av mina syskon forskar. Jag personligen bryr mig inte, trots jag jobbar för riksarkivet och har originalhandlingarna på jobbet.
🤪
Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland
#12 Kanske därför du inte bryr dig. 🙂 För mycket jobb liksom…
"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen
😃
Kanske.
Värd: för Astrologi. Medis: för Astronomi, Filosofi & Finland
#11 Problemet, ja ett av dom, är att på pappas sida, farmor, farmors mor är alla utomäktenskapliga. Det hör till saken att den grenen gifte sig alla kusinerna med varandra. Farmor berätta att den släkten var elaka på farmor och hennes mamma för att dom vägra gifta sig med en kusin. Men hon skratta gott och sa att "det får stå vad det vill i kyrkböckerna, men här är det ingen inavel i alla fall, bara fint folk". Men jag ska ta upp sökandet efter mina rötter ganska snart. För jag tror man mår bra av att ha "en historia", även om man inte är av kunglig börd.