Övrigt

Den finska mentaliteten!

2014-04-16 21:29 #0 av: T-Johan

Ja jag blev ombed att berätta vad jag mena med den "finska mentaliteten". Måste bara säga att jag älskar den.
Bakgrunden till mitt sätt att beskriva den är att jag haft en del kontakt med Tornedals finnar och andra finnar som vänner och arbetskamrater.
Och nu mera också ingift i en Finsk släkt.

Enkelt; mina finska vänner är människor som är rejäla, arbetsamma, jordnära och som inte ger upp när det tar emot.
Det är alltid lätt att prata med dom, om allt, sorg och glädje. Man kan vara helt avslappnad i deras sällskap.
Detta är min erfarenhet, det jag kallar "finsk mentalitet". En skarp kontrast till Jantelagen, och den svenska "bruks mentaliteten" som jag vuxit upp i.

Har ni också en definition av finsk mentalitet?

Anmäl
2014-04-16 21:35 #1 av: ALPHIRA

Johan, tack för inlägget! Fick mycket att tänka på. Måste själv tyvärr gå och lägga mig nu, upp halv fem. Återkommer.

Anmäl
2014-04-16 21:35 #2 av: Magi-cat

Som en Paasilinna-roman ungefär. CoolGlad

Hjärta"Let the dead rest and the past remain the past" (Picard)

Anmäl
2014-04-19 20:54 #3 av: T-Johan

Ja, kanske Paasilinna.

Men jag har funderat en del, på vad som format min syn på den finska mentaliteten.

Ett starkt intryck på mig var när jag såg dom finska byggjobbarna som var inhyrda i kontrast till svenska.
Dom jobba från tidiga morgonen till sena kvällen. Sen arbeta dom som ett lag. Hjälpte varandra och inga höga röster.
Min chef sa åt mig att kolla om vi kunde få tag i flera finska arbetare. Jag minns att jag lus läste telefonkatalogen över varje större stad.

Ett annat starkt intryck var bastubadet. Där satt ni, ung, gammal, välutbildad, outbildad som Skaparen förunnat oss var och en. Ingen mer eller mindre och pratade om allt. Alla fick tala och alla lyssnade, förbaskat
egendomlig känsla.

Man pratar mycket om demokrati, lika värde, medbestämmande, osv. Men i bastun har vi inga "utanförskap". Det har gjort intryck på mig.

Anmäl
2014-04-20 07:51 #4 av: Magi-cat

#3 Du skriver så fint, T-Johan!

Det där med bastubadet...det har nog haft stor betydelse...

Hjärta"Let the dead rest and the past remain the past" (Picard)

Anmäl
2014-04-20 09:24 #5 av: KickiG

Sedan det här inlägget dök upp har jag suttit och funderat på den finska mentaliteten, vad är det egentligen? Det är svårt, jag sitter ju mitt i den, att vara objektiv är riktigt krångligt.

Jag upplever att i Finland är man ganska snabb på att fatta beslut. Allas åsikter behöver inte sägas högt, eller frågas efter. Är någon av annan åsikt säger den personen det. Tystnad i en diskussion är oftast ett tecken på medhåll. Man pratar inte på varandra. Man lyssnar tills den andra har pratat klart (detta har lite ändrats tycker jag). Man kan fråga och ifrågasätta. 

Vi respekterar auktoriteter. I arbetslivet på ett möte följs ovannämnda principer. Några diskuterar, några lyssnar, några är tysta genom hela diskussionen, någon sammanfattar åsikterna mot slutet av diskussionen. Tillslut säger chefen att ok, så här gör vi, och så gör alla så. För att chefen bestämde. Chefens beslut respekteras om han/hon lyssnat på åsikter. En chef som bara bestämmer utan att överhuvudtaget ta sina anställdas åsikter i beaktande kommer att tappa respekt, om det inte finns någon väldigt bra motivering i bakgrunden. 

Frågor ställs oftast som påpekanden/befallningar. "Kom, vi går på en kopp kaffe till Rosteriet" säger jag. Protesterar ingen utgår jag från att det passar alla närvarande. Hörs protester, så är det några meningar som behövs för att kompromiss är funnen.

Finländare är ett tyst folk. Man småpratar inte, man säger något när man har något att säga. Varför skall man diskutera vädret? Det är ju bara att titta ut för att se hur det är.

En sak som dyker upp i min skalle är att vi "finner oss i vårt öde". Det låter ändå lite fel. Jag menar inte att vi stagnerar, och inte försöker sträva till ett bättre liv. Det är mera så att nu är det som det är, och det är bara att leva med det. Sitä on vaan jotenkin pärjättävä = Man måste bara klara sig på något sätt. Man gnäller inte i onödan, man försöker göra det bästa av situationen.

Vi rör inte varandra och vi säger inte att vi gillar varandra. Undantag parförhållanden och barn/föräldrar. När barnen är små åtminstone. Hamnar lite under kategorin snacka väder. Det är onödigt att säga att jag gillar mina vänner, de vet det ju i alla fall. Mina föräldrar vet att jag älskar dem. Och att röra vid varandra i tid och otid? Vill du få en finländare att känna sig riktigt obekväm, så är det bara att ställa sig riktigt nära eller - ve och fasa - ge finländaren en kram eller lägga armen om axlarna. Handskakningar är mer än nog kroppskontakt för de flesta. De ända människor jag kramar, förutom min egen gubbe, är mina svenska kompisar. Och dem kramar jag av artighet till dem. Och då är jag ändå en finländare som inte har något emot kroppskontakt. Glad

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2014-04-20 09:42 #6 av: Magi-cat

#5 Bra fångat, det som nog uppfattas som den finska mentaliteten, om det finns någon.

 Som: Man gnäller inte i onödan, man försöker göra det bästa av situationen.

Precis! Man vet att det inte hjälper att gnälla, man konstaterar situationen, eller accepterar, sedan gör man någonting åt den eller om man inte kan, gör det så bra det går. (så har jag uppfattat det.)

Man har upplevt krig, t.o.m. inbördeskrig och svåra omständigheter, man betalade tillbaka ett stort krigsskadestånd, man har rest sig ur alla svårigheter. Utan gnäll.

Något som en kulturpersonlighet (glömt vilken) sade: Om en svensk säger "Du kan väl titta in om du har vägarna förbi" vet man inte med säkerhet om personen menar det och verkligen blir glad om man står utanför dörren en dag. En finländare kläcker inte bara ur sig en tom fras utan menar det.

Råkade höra på jobbsamtal på en lunchrestaurang i Finland en gång. Det var intressant. Några (finlandssvenskar) hade varit över och jobbat i Sverige och kunde rapportera en del kulturkrockar.
Om chefen i Sverige säger "du kan väl titta på de här vid tillfälle" så förstår finländaren det som att det inte är så viktigt utan tittar på det vid tillfälle, dvs tills chefen kommer och undrar var rapporten blev av!

En finländsk chef pekar med hela handen och säger att han/hon vill ha rapporten kl.17. Tydlighet alltså!

Och så är Sverige "landet där männen kramas fast ingen dött". Som en annan kulturpersonlighet skrev.Cool

Hjärta"Let the dead rest and the past remain the past" (Picard)

Anmäl
2014-04-20 11:38 #7 av: KickiG

#6 Just det! "Vid tillfälle"! Åh vad jag ogillade den frasen då jag jobbade i Stockholm. När i glödheta infaller "vid tillfälle" med dagens arbetsklimat när man ofta förväntas utföra två personers jobb utan övertid? Deadlines är underbara Glad Finländare är nog överlag mera rakt på sak då de uttrycker sig, ter sig rent av lite burdust och ohövligt enligt svenska normer. Kanske? 

När jag flyttade till Sverige tyckte jag att nyhetsuppläsarna på tv verkade väldigt oseriösa. De rörde på sig för mycket, log för mycket, rörde på händerna för mycket. Allvarliga saker så som nyheter skulle framföras på ett allvarligt sätt. När jag flyttade tillbaka till Finland tyckte jag att de finska nyhetsuppläsarna var som stenstoder. Kroppsspråk är också något att ta i beaktande, inte bara mentalitet. Fast det blir lite OT med kroppsspråk. 

Hur var det nu... Något i stil med att "du vet att en finländare gillar dig då han tittar på dina skor istället för sina egna då ni talar".

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Anmäl
2014-04-20 20:22 #8 av: ALPHIRA

Johan! Tack för inlägget. Är på jobbet och hinner inte säga så mycket.

Vill hastigt berätta en sann historia.

Satt en gång som ledamot i en kommunal nämnd.

Vid ett möte en gång LJÖG ordföranden om en sak. JAG VISSTE att han ljög! Det handlade om något viktigt som bara han och jag kände till. 

Och då jag -ärlig finländare som jag är- tittade honom i ögonen och sa rakt ut att "DU LJUGER!!!"

Samtliga ledamöter gapade och fattade ingenting. 

När pausen kom, vinkade ordföranden mig till sig och sa:

"Jag vet inte hur ni säger i Finland men i Sverige säger man INTE att

du ljuger utan man säger du minns fel!!!".

Glömmer det aldrig.



 

Anmäl
2014-04-20 20:52 #9 av: Magi-cat

#8 Haha..bra gjort ALPHIRA! 

Rätt ord på rätt plats!

Hjärta"Let the dead rest and the past remain the past" (Picard)

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.