Annons:
Etikettspråk
Läst 1162 ggr
Challesengla
2014-02-15 18:32

Vive la difference Ur DN 9 april 1995.

Jag hittade en artikel för många år sen sgett mig många skratt.  Hur olika vissa ord kan betyda på rikssvenska och finlandssvenskan. Artikeln är lååååååång, Men läs, njut och le eller skratta högt 😂

Oväntat ofta får jag ”översätta” mina finlandssvenska vänners språkbruk för svenska vänner. Det känns ”pölligt”. Men visst får man som finlandssvensk ”sila snacket” ordentligt när man bor i Sverige.

På få områden är skillnaden mellan rikssvenska och finlandssvenskan så påtaliga som när det gäller MAT. Det mesta i Supervexis matannonser är nästan obegripligt för svenskar. Här är ett axplock.

Broiler talar svenskarna bara om när det gäller politiker. Det man äter kallas kyckling. Knackkorv saknar en finländare kollosalt, den heliga svenska falukorven smakar salt, mjöl och vatten och innehåller enligt EU:s bestämmelser för lite kött för att överhuvudtaget kallas korv. Lite vemodig blir man vid tanken på att blå länk och lördagskorv nästan är okända här.

Många roliga historier finns om de missförstånd som uppstår när vi bett om en semla. Här heter det fralla, småfranska. Det tar fortfarande emot att i kaféet i Stockholm fråga efter en ”ostfralla”. Semla i Sverige kan dock bara betyda en sak: fastlagsbulle. En semla och en öl låter barbariskt.

Andra ganska okända fisnka delikatesser är bastupalvat (vad är palvat, undrar svenskarna, o, är det rökt ni menar), karelsk pirog och efterugnsbröd.
Fil är det jag längtar mest efter, här kallas det filbunke och tillverkas inte av mejerierna. Piimä  är förstås obegripligt men också surmjölk, som missförstås. Här kallas det filmjölk.
Våra ”batonger” väcker skratt. Men svenskarnas motsvarighet pain riche väcker mycket skratt i Frankrike. Vill man ha småbröd får man fråga efter en kaka, vill man ha (fylld) kaka gäller det att säga tårta. Bulla finns inte alls. Bulle kallas den lilla runda. Den avlånga är vetelängd. Örfil låter oerhört roligt för en svensk. Deras lika formade bakverk kallas kanelbulle.

Svenskarna är efter finländarna världens mest kaffedrickande folk. Men de dricker aldrig kaffe. Fika har väl börjat breda ut sig också i Finland?
”Frukost” kan i Sverige bara betyda morgonmål, aldrig, som ibland i Finland också lunch.

Hålkaka finns inte, vispgröt inte heller. Okänt är leverlåda, makaronilåda osv. Inte postlåda.
Malet kött är begripligt men man säger alltid färs. Chokladen DRICKER svenskarna. Kakao är bara namnet på pulvret. Svagdricka är vår pilsner. Mjöd finns inte. Struvor får man leva utan på Valborg. Memman är aktuell men obefintlig (utom i Hötorgshallen) där den väcker skräckblandad förtjusning. Kalakukko ska vi inte tala om.
Valios röda, blå och svarta ost begriper man sig inte på. Fazer toast uttalas feizer. Då får vi lika roligt som svenskarna när de hör finländarna uttala bokstavstroget ”toooast”.
Däremot frossar man i isterband, fläsklägg, blodpalt, gubbröra, rotmos och annat som låter motbjudande att jag aldrig ens skulle våga pröva.

Och ärtsoppa är som känt inte grön utan gul och matbrödet, suck, är sockrat! På andra av vardagslivets områden möter liknande språkvalg.

Farväl till hesaslang som kiva, konde, skiva sig, håsa, groscha, leffa, fillari, boli, snadi. Eller Ståkis, tölkki, tarra, karkki, telkkari, klåmig, mankka, Husis, jännä, plåmssa, jumppatossor,  verrare. Modernare varianter att förglömma. Men att inte ens kunna säga: sluta håsa nu! Och att öva sig med ”jymppadojjor” och träningsoverall….. hu, det känns tillgjort.
- Moi-???
Här säger man: ”Läget”? Eller ”Tjaba”.
Givakt givakt, hörs från högtalarna på Sverigebåtarna (som heter Finlandsbåtarna) och svenskarna viker sig dubbla av skratt. Är vi i militären?
Fast så heter det inte. ”I lumpen”.
När ”milisen” är över, så ”slipper man inte ut”, man muckar.
Och skriftskola förstår ingen vad det är. Konfirmationsunderisning säger svenskarna.
”När tar du ledigt” frågar vi , medans svenskarna har semester. Midsommarens kokkobrasa motsvaras av valborgsmässoeldar, mera praktisk tid på året, onekligen.  ”Då åker man ut till torpet”. Ordet villa är i Sverige en åretruntsak som motsvarar våra egnahemshus. Våningshus är höghus i Sverige. Andra våningen heter en trappa upp. Trottoar är gåmgbana.

Värmeledning eller ”batteri” missförstås helt. Svenska hus har element. Sätt i stöpseln! Vasa? Stick-kontakten heter det. I vägguttaget.
Svenskar kan inte ”gå och simma”, de (dom) badar, trots att inget badkar finns att se.
Och inget ord låter så fruktansvärt roligt i svenska öron som ”simkostym”.

Rock är bara ytterrock, svenskarna bär kavaj. Skärmmössa för att inte tala om ”lippis” bär man aldrig. Det ska vara keps. Farmare är bara amerikansk bonde, plagget heter jeans. Och slips säger svenskarna – aldrig kravatt.

Småpengar, vad är det? Ah – mynt! Almanacka används nästan aldrig, istället kalender. Lösa blommor låter komiskt. Snittblommor säger svenskarna.
Medan vi istället fnissar åt att syster och fröken är yrkesbetäckningar i Sverige. Svenskarna” går inte i butiken”, de handlar. Handla är ibland synonymt med att ”köpa sprit”. På systemet, inte Alko, förstås. Eller på Finlandsbåtarna.
”Slipper jag ut här”? så frågar bara en finlandssvensk i en Stockholmsbuss. Vemodigt längtar en finlandssvensk efter att få höra alla de små hemtama utropen: Voj sjutton,. Aj jaha. Jetsaändå. Det va ju patent. Du är pölli.  Nå, is int nu. Sku du villa komma? Eller. Int sku de vara så dumt!
Det vore väl inte så dumt säger svenskarna välartat.
Va maksar di här då? Har ni nån kiva tröja (kofta säger man här). Rena obregripligheterna. Någon krääsä finns inte, snarare ”jox”.

De korta och öppna vokalerna som finländarna använder är exotiska.  Vi ”bryter på finska”: Över, översätta, bara fara, både lådas någå, med idel korta vokaler. Ska vi fara nu? Svensken, när ska vi åka? Vissa ord stavas lika men uttalas olika. Som terapeut.  I Sverige: terapeft, i Finland: terapöjt.

Metro heter tunnelbana. Bensin-station är mack. Bilringar är däck. Kännykkä kallas juppienalle eller bara nalle. Klämma är gem och nippa är vårta. Skit är ett oerhört starkt ord nästan tabu i Sverige. Och ”gå på tuppen” begrips inte alls.

Man kan förmoda att många finländssvenskar inte heller är så värst hemmastadda i vad ”rörelsen” eller ”allmännyttan” är för något. Om det är måndag och du finlandssvensk och om du säger: vi ses nästa fredag – då blinkar rödljuset: FARA! För en svensk finns bara en enda ”nästa fredag”, dvs. fredag veckan därpå. Medan finlandssvenskarna i sådana situationer ofta menar fredag samma vecka.
Klåtta, rådda, såtta, saknar man mycket som finländare.  Kladda, smutsa, röra till det gör svenskarna istället på sitt prydliga sätt. De klåttar inte en i bastun, som i Sverige är ett torrt rum där man i allmänhet inte ”kastar löyly”(???) och med ovilja ser att vatten spills på golvet. Svenskarna är ett torrare folk till och med när de” bastar”

Annons:
Magi-cat
2014-02-15 18:53
#1

Åh vad roligt och vad mycket man känner igen! 😃

"Örfil" är bra….

Hade man med "halare"? =Overall…

"Akku" är bilbatteriet…

Tack för den,🌺 men bifoga länken, är du snäll!


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Challesengla
2014-02-15 19:30
#2

Jag har tyvärr ingen länk. Har skrivit av ett gammal urklipp från DN. Googlade men hittade inte denna skrift som är skrien av Inger Jägerhorn skribent och journalist

Niini
2014-02-15 19:44
#3

Och hjälp vilket problem jag fick poå jobbet med den rikssvenska läkaren då jag förklararade att en tant är "råddigare" än vanligt… Eeeeh.. va?! OREDIG kom vi senare fram till att det hette ;)

Magi-cat
2014-02-15 19:49
#4

Fast "råddig" har jag hört flera sagt i TV, Tina Nordström och han som hade Plus för att nämna ett par…Ett bra ord som behöver sätta sig…


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Niini
2014-02-15 19:53
#5

Kanske det börjar komma till Sverige då :)

Annars kom jag även att tänka på när mamma var över till Stockholm och frågade efter "dynvar", gick inte riktigt så bra det heller ;) Även "täckpåsa" är det inte många som förstår (hittade t.o.m. några infödda på jobbet som bara kunde påslakan).

Niini
2014-02-15 19:56
#6

Fast det sistnämnda är väl kanske mer dialekt?! 👍

Annons:
Magi-cat
2014-02-15 19:57
#7

"Dynvar" ja, också ett bra ord…örngott är det här, va?….


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Niini
2014-02-15 19:58
#8

Jo, det heter väl så "på riktigt"!

Magi-cat
2014-02-15 20:01
#9

Dynvar är precis lika riktigt:🙂 Fast inte lika vanligt…

http://storaordlistan.se/synonymer/dynvar

Det är roligt med olika ord…


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Challesengla
2014-02-15 22:20
#10

När jag flyttade till Sverige och skrev brev hem (till Finland) till min moster en vinter. Skrev jag att jag att jag åkt på häcken. Varvid hon trodde att jag åkt på en HÄCK (av gran eller annan växtlighet) medans jag menade på rumpan 😂

KickiG
2014-02-17 15:00
#11

Köttfärs är ett ord som förvirrat mig mången gång. För mig här hemma i Finland är köttfärs den färdiga maträtten som mina svenska vänner identifierar som köttfärslimpa. Malet kött köper jag i butiken (mataffären) för att göra min köttfärs. 

Myndig blir man vid aderton år, inte vid arton år. 

Min svenska pojkvän kommenterar jämnt och ständigt när jag säger åt honom att "ha int tv:n så hårt på" när jag vill att han ska skruva ner volymen. 

Och på tal om örfilar, så är det ju vanligt att svara på frågan "Vill du ha en örfil?" med motfrågan "Med socker eller naglar på?"

Talesättet "Så är det, och ämbar ska det bli" låter inte lika bra översatt till rikssvenska. "Balja är det, och hink ska det bli" låter bara fel i mina öron. 

Snål ska vi inte glömma! Jag vet inte hur många gånger jag i Sverige varit snål på godis eller snål på en örfil. Eller svarat på frågan "Är du fortfarande hungrig?" då jag tagit till mat med "Nä, jag är bara snål". Sugen är man i Sverige, även om jag tycker att det inte riktigt täcker hela begreppet av att vara snål på något ätbart.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Magi-cat
2014-02-17 15:21
#12

#11 "Snål", ja, vilken förvirring det kan bli i samtalet om någon säger att en person verkar vara "snål"! 😃

"Snål" är egentligen mer heltäckande än sugen på…


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Challesengla
2014-02-17 15:36
#13

#11 vad härligt att läsa "ha int tv:n så hårt på" . Min moster som bor kvar i Finland säger: "spela lite saktare", då menar hon. Sänk volymen

Annons:
KickiG
2014-02-17 21:38
#14

Kom på när jag körde hem från träningen idag, att jag nog körde lite hårt på sina ställen, lite hårdare än vad hastighetsbegränsingen visade att man  fick. Sen hamnade jag efter en slöfock och fick köra saktare. Jag kan bli VÄÄÄLDIGT irriterad på sådana där sniglar, de kunde gott köra lite hårdare så man kom hem någongång.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

TjockaBerta
2014-02-19 11:34
#15

Jag är född i Sverige men talade finlandssvenska som barn. Det irriterade mig oerhört att jag förstod vad svenskarna sa men att de inte förstod mig.

En gång i skolan skulle vi skriva julklappsrim och sen skulle de andra gissa vad det var i paketet, utifrån rimmet.

-Det här är till Lotta, som hon på kan sotta

skrev jag. Jag blev sen ombedd av fröken att förklara vad sotta betydde och jag svarade "att kladda".

Så då gissade klassen på att det var ett ritblock(!)

Jag talade om tambur och om lavoir, om brandgult och batterier, att öronen gick i lås och om underbyxor (vilket man inte har i Sverige) och om att hålla diet och om en massa annat. 

Knepigt var det att vara liten och tala konstigt.

>>>Malum domesticum<<<

Upp till toppen
Annons: