Annons:
Etiketthistoria
Läst 5002 ggr
Magi-cat
7/16/13, 10:36 AM

Med en lapp om halsen..

Något som de flesta verkar känna till rörande Finland, är de finska krigsbarnen….

Med en lapp om halsen kom de till Sverige. Om det har mycket skrivits, många tårar fällts och många människoöden har berörts.

Här en länk:

http://www.krigsbarn.com/2011/05/halslappen-1.html

Ur svenska riksarkivet om de ca 70000 krigsbarnen:

http://www.riksarkivet.se/default.aspx?id=6725


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Annons:
Magi-cat
7/16/13, 10:41 AM
#1

Mer om de finska krigsbarnen i Sverige:

http://finskakrigsbarn.se/index.php?option=com_content&view=article&id=33&Itemid=22

"Att inte höra till", ett krigsbarn berättar:

"När Ann-Maj var fem år gammal skickades hon tillsammans med sin lillasyster till Sverige. Bort från bombanfall och misär, men hon fördes också bort från sin familj och sitt språk.

Efter några trygga år hos sin nya familj i en sörmländsk idyll tvingas hon så plötsligt återvända till det forna hemmet. Hon skickas tillbaka till ett krigshärjat land utan möjlighet att protestera, utan minnen av vare sig föräldrar eller syskon i bagaget och utan att kunna kommunicera med sin egen mor. 

För Ann-Maj blev kontrasten total. Den goda maten, de varma doftande baden, godnattsagostunderna allt ersattes med en ytterst hård tillvaro på den finska landsbygden i ett fallfärdigt skjul tapetserat med tidningspapper och vägglöss, ett liv där det saknades såväl trygghet som mat, kläder och värme. Därtill en psykiskt sjuk och tyrannisk far som för alltid var märkt av krigets fasor, vilket starkt kom att prägla familjens liv."

http://www.bokus.com/bok/9789132331428/att-inte-hora-till-ett-finskt-krigsbarn-berattar/


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[Memento Mori]
7/17/13, 9:24 AM
#2

Är det någon som har läst boken i #1 inlägget? 

Stod för några år sen och övervägde om jag skulle köpa den med det blev tyvärr inte av. Är den bra? Måste också bara fråga, vad heter hon "egentligen", Ann-Maj låter väldigt svenskt tycker jag fast då försökte de väl ta ett namn som låg nära de finska men var lättare för svenskar att uttala?

Magi-cat
7/17/13, 9:42 AM
#3

#2 Nej, jag har inte läst den. Kan försöka få tag på den och titta lite…Den finns på bibliotek…


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[Jimmy.L]
7/17/13, 10:26 AM
#4

Kommer ett program på SVT om finska krigsbarn http://www.svt.se/dokumentarfilm/med-adresslapp-om-halsen-1

Magi-cat
7/17/13, 10:28 AM
#5

Vad bra, tack för tipset!👍


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[Memento Mori]
7/17/13, 2:34 PM
#6

#3 Jag har långt till närmsta bibliotek de har nog dessutom sommarstängt då det ingår i en skola, utöver det så föredrar jag att köpa böcker.😉

#4 Det där måste jag helt klart se. Sätter upp en lapp på kylskåpet på en gång så jag inte glömmer det. 🙂

Annons:
ALPHIRA
7/20/13, 9:36 PM
#7

Jag och min man blev goda vänner med en man som var ett krigsbarn som fraktades  till Sverige under kriget. Han berättade ofta om dessa tider. Det var mycket tråkiga minnen för honom.

Han mådde aldrig bra, sökte sin plats, åkte fram och tillbaka mellan Finland och Sverige och visste aldrig riktigt var han hade sitt hem. Han var förtvivlad och sökte och sökte. Han kallade sig själv för "kulkuri", vandringsman.

Han blev alkoholiserad och till sist dog i sviterna av den.

Han var en av dom snällaste och finaste människor jag känt.

Magi-cat
7/20/13, 9:45 PM
#8

#7 Åh, vad sorgligt! 😢

Tyvärr har man hört om flera liknande öden.

Även om syftet med alltihop var vällovligt, så blev det ofta inte bra.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

ALPHIRA
7/20/13, 10:05 PM
#9

Ja, så är det att barndomens minnen sätter spår i oss både i gott och ont.

Magi-cat
7/21/13, 10:55 PM
#10

Såg ni programmet ikväll? Så gripande! :'(


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[Memento Mori]
7/22/13, 8:16 AM
#11

Jag såg det och det var så hemskt att de flesta kände sig så övergivna. Måste varit så jobbigt för alla inblandade. 😕

Magi-cat
7/22/13, 8:33 AM
#12

Ja, så mycket känslor, ännu efter så många år och ett helt liv! Fortfarande finns känslor av svek där, och frågor om "varför"?

Även om syftet var vällovligt (kriget skulle ju snart vara slut och det var för att skydda barnen) kan man inte behandla barn så här.

En påminnelse också om vad krig gör med människor, ingenting gott kommer ur det.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[Memento Mori]
7/22/13, 9:45 AM
#13

Samtidigt hade jag gärna sett att de fanns med lite mer fakta, tex. om de svenska föräldrarna fick något litet bidrag för att de tog emot barnen. Det verkade dessutom som om att många av de "svenska föräldrarna" bara lämnade barnen utan att ens säga hejdå blev de tillsagda att göra så eller inte?   

Är väl i för sig svårt om inte omöjligt att få reda på sånt i efterhand men det hade varit intressant.

Annons:
Magi-cat
7/22/13, 10:07 AM
#14

Det var personliga beskrivningar av några få, och kanske inte representativa för en del andra…..det vet man ju aldrig.

Jag tror det spred sig en stämning i Sverige av "hjälpa stackars Finland" och i Finland av att göra det bästa möjliga för barnen, kriget skulle ju bara vara några veckor till! Jag har aldrig hört att fosterföräldrarna i Sverige skulle fått någon ersättning för att de tog emot ett barn, men jag vet inte.

Programmet var också ganska kritiskt till Finland - som om man av dunkla patriotiska skäl krävde tillbaka barnen. Men meningen var ju å andra sidan hela tiden att barnen skulle tillbaka till sina biologiska föräldrar. Kriget blev ju "bara" en hel del längre än man trott och situationen i familjerna ganska destruktiv med stupad eller traumatiserad fader.

Fast faktum kvarstår, man gör inte så här mot barn, fraktar dem som kollin. Numera vet man bättre och erfarenheterna från krigsbarnsfrågan har varit värdefulla.

Det kändes ganska hemskt att höra hur de förteg det obehagliga för barnen, lurade med dem till tåget och inte sade varför eller sade adjö. Sådant skapar en konstant osäkerhet och otrygghet - håller man inte stenkoll försvinner allt man håller kärt. Men man trodde så på den tiden - säger man inget oroar sig inte ungen i förväg och man slipper hantera gråten! (Liknande fenomen som gjorde att man inte ville att föräldrar skulle hälsa på barnen på sjukhusen - de blev ju så ledsna när föräldrarna gick därifrån, så det var lika bra att de inte kom alls!)


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Magi-cat
7/22/13, 10:08 AM
#15

Jag känner en kvinna som kom till Sverige med lapp om halsen. Barnen ställdes upp på en skolgård och sedan fick de blivande fosterföräldrarna gå och välja ut barn. (som hon berättade, jag tror man ändå hade bestämt i förväg?) men hon blev kvar, ingen ville ha henne!
Hon trodde hela livet att det var för att hon var så ful och inte värd något. Till slut var det dock en snäll bonde som tog med henne hem och där fick hon stanna. Mannen var alltid god mot henne, men kvinnan blev aldrig när och kär. Det gick ändå bra för min bekant, hon stannade i Sverige och fick en så småningom en egen fin familj och ett bra liv. Ändå har det där hålet alltid funnits i henne, att hon var för ful och inte värd att älskas. 

Först övergiven, sedan överbliven.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Tapani
7/22/13, 9:30 PM
#16

Intressanta reflektioner och kommentarer efter dokumentären Med lapp om halsen. En fråga som finns här handlar om fosterhemmen fick ersättning eller inte. Generellt utgick ingen ersättning alls till fosterhemmen. Men det fanns några enstaka undantag. Några företag betalade en mindre ersättning till anställda som tog sig an ett finskt barn. Men den ersättningen var blygsam (1-2 kr/dygn) och pågick bara under några få månader. Ett par barnhemsstyrelser hade genom insamlingar och donationer en del pengar kvar i kassan när man måste stänga barnhemmet inför vintern. Barn utplacerades på orten och fosterhemmen fick då resterande pengar 1 kr pr barn och dygn och det räckte i ca 6 månader. Undantagen handlar alltså om färre än några tiotal fosterhem under begränsad tid. Medan uppskattningsvis kanske uppåt 40 000 fosterhem var engagerade i uppåt 5-6 år utan ersättning. Många av de frågor som finns har jag besvarat i min blogg: www.krigsbarn.com. Drygt 230 artiklar handlar i något avseende om finska krigsbarn - resorna, fosterföräldrarna, barnhemmen, återresorna mm. Mycket av källmaterialet har jag hämtar från dåtidens tidningar och från egen arkivforskning, intervjuer mm.

Magi-cat
7/22/13, 9:39 PM
#17

#16 Tack så mycket för upplysningarna och länk till blogg!


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Tapani
7/22/13, 11:50 PM
#18

Magi-cat: Du har bra insikt i krigsbarns-problematiken med de konsekvenser som separationer från föräldrar eller fosterföräldrar kunde medföra. Det finns mycket skrivet av och om finska krigsbarn. En hel del är tillgängligt på svenska. Många av de självbiografiska berättelserna uttrycker ofta just de negativa aspekterna eller konsekvenserna av ha skiljts från finska modern, som ofta framställs som svikaren, som smet utan att säga adjö, som "skickade bort mig". Känslorna är naturligtvis äkta, men som jag uppfattat dem grundar de sig mycket ofta på ett barns skapade sanningar och inte på hur det faktiskt var. Det är ytterst få finska mödrar som kunnat, fått eller velat skriva sin version. Att skriva om sin egen tragiska historia tenderar att ge större medialt genomslag. Jag förnekar inte att det finns ett stort terapeutiskt värde i just "att skiva av sig".  Men till slut ges allmänheten att bild av att det var en stort misstag att skicka barnen till Sverige.  Att resan till Sverige räddade livet på uppåt 3000 barn och säkert också att flera tusen tillfrisknade från TBC och andra svåra sjukdomar tack vare fosterhemmens insatser, är mindre känt.

Dokumentären visades i SVT för några år sedan och då skrev jag ner de tankar som jag då fick. De gäller i stort sett ännu. De finns i bilagda PDF.

Magi-cat
7/23/13, 10:32 AM
#19

#18 Tusen tack, Tapani, för responsen och den mycket fina, rörande och insiktsfulla skildringen i bifogad PDF-fil! (Som jag kan rekommendera alla att läsa!)

Det verkar som om du har lyckats få en distans till allt det skedda och kan se det utan den bitterhet man ofta tycker sig se lysa igenom i skildringarna.

Man kan möjligen i efterhand konstatera att vissa beslut blev fel, men man kan egentligen inte påstå att de beslut man då tog var fel.

(från PDF-en)

Krig gör något med människor. Det är så lätt att sitta hemma i TV-soffan i fredstid och facit i handen och förfasa sig. Hur kunde veta vad som var bäst? (Men man kan dra lärdomar och det tror jag också har gjorts)

De finska mammorna var naturligtvis som alla andra mammor: älskade sina barn över allt annat. Så mycket att de till och med avstod från dem en tid och skickade bort dem till säkerheten. Sverige var ju landet av mjölk och honung, förskonat från krig och alltför mycket matransoneringar. Säkert försökte mamman "bita ihop" och inte visa sina tårar. Men kan ana sig till hennes förtvivlan när tåget rullade bort….

Kriget skulle ju bara vara kort, snart fred igen och allt återgå till det vanliga! Men det blev inte så. Det barnen kommer ihåg är sveket, att inte duga, bli avvisad - ingenting om att de var en av tusentals och del i en politisk och nödvändighetsåtgärd.

Något som jag undrade när jag såg TV-programmet, som du Tapani tar upp i filen är - varför väntar man tills man blir pensionär med att återsöka rötterna, få svar, förklaringar, återseenden, knyta ihop påsen? Kanske är det att man förtränger, livet går sin gilla gång och först när man blir pensionär får tid att tänka efter?


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[NeferNefer]
7/23/13, 9:27 PM
#20

#15: Jag har talat med en del personer som var finska krigsbarn, och även från dem hört om hur tågen åkte med barnen genom Sverige, och på stationerna fick barnen ställa upp sig medan de vuxna kom och valde ut de barn de ville ha. Söta blonda flickor gick först, pojkar och lite äldre barn blev ofta kvar till sist. Fruktansvärt för de ratade barnen! Fruktansvärt för alla inblandade. Även såklart för mammorna hemma i Finland. Jag vet att det från finskt håll förekom viss press på mödrar att skicka iväg sina barn, och hade de en gång (i tanken att det var bäst för barnen) väl lovat att skicka bort dem fick de inte ändra sig, för då kom myndigheterna och hämtade barnen trots att mödrarna bönade och bad.

Annons:
Tapani
7/23/13, 9:43 PM
#21

Jo, jag har fått egen distans till det som hänt och det beror på att jag skaffat mig kunskap om Finlands historia och politik, hur krigen förändrade människors villkor, min familj såväl som andras. Insikten är viktig för att förstå och acceptera de beslut som togs av myndigheter och enskilda. Med en backspegel kan man mena att så-och-så borde man handlat eller inte ha gjort, men då glömmer man att myndigheter och enskilda borde haft en kristallkula att skåda framtiden i. 

Vi krigsbarn växte upp i Sverige eller Finland efterkrigstidens återuppbyggnad och framtidstro. Det fanns alltid jobb och vi bildade familj, knegade på och såg fram emot en god pension i stugan. Det var först på 90-talet som för krigsbarn i Finland, Sverige och Danmark uppstod ett behov av att söka svar på en rad fråga som man trängt undan eller inte reflekterat över. En metod var då att sluta sig samman i föreningar. Det är precis samma drivkraft som släktforskare har.  Du svarar egentligen själv på frågan om varför man dröjde.

En viss skillnad finns ändå gentemot släktforskningen, och det var att 1977 utkom en bok Det får inte hända igen. Den skrevs av krigsbarnet och journalisten Annu Edvardsen (nu Liikkanen). Den visade plötsligt att den Sörgårdsidyll som man trott krigsbarnen levde i inte var sann. Separationerna och barntransporterna hade skapa djupa själsliga sår i många krigsbarn. Hennes budskap var: Det som hänt har hänt, men får inte hända igen. Annus bok var den som fick fart på skrivandet och forskandet, som pågår idag med hög intensitet.

Tapani
7/31/13, 12:28 AM
#22

Jag måste svar på inlägget #20 av NeferNefer

Det förekommer allt för många skrönor om finska barn, som kom till Sverige. En är just den att barnen ställdes på perrongerna och folk fick komma och välja ut sin "unge". Det har förvisso hänt sådana urval men det var ingalunda den metod som lejonparten av barnen placerades efter. Genom artiklar och anmälningskuponger i tidningar, och naturligtvis brev kunde allmänheten anmäla sitt intresse för ett eller fler finska barn. Ca 80 % önskade en liten flicka 3-5 år, blond, helst svensktalande. Barnen som sändes var mellan 6 månader och 14 år, till största delen under skolåldern och var ungefär lika många pojkar som flickor. Med denna bakgrund arbetade mottagningskommittéerna i länen intensivt med att "matcha" önskemålen med de barn som kom, man ville samtidigt försöka hålla samman syskon åtminstone ortsvis. De stora problemen uppstod genom svenska (kvinnor) som ibland kunde ta sig rätten att själv välja det man begärt! Och barnens berättelser om hur de granskades och ratades är säkert sanna. Det fanns någon slags egennytta hos en del svenska familjer, barnens eller de finska föräldrarnas situation tänkte man inte på. Men de flesta svenska familjer accepterade gärna det barn de tilldelats eftersom deras motiv främst var rent humanistiska.

Det var aldrig ett tvång för en finsk förälder att skicka iväg ett barn. Jag har sett många listor med barn där strykningar skett i sista stund. En förälder eller rent av morförälder har ångrat sin i sista minuten. Trots att jag läst mycket och hört många berättelser har jag aldrig hört att "myndigheterna" hämtat några barn och tvångsevakuerat dem till Sverige. En slags social press, har jag förstått fanns, att skicka barnen till Sverige för att underlätta folkförsörjningen. Men debatt om riskerna att skilja barnen från sina egna familjer fick inte förekomma, p.g.a. censur. Det kunde förekomma någon slags egennytta även hos en finsk moder, för med perspektivet att kriget kanske bara varade några månader, så lättades livsmedelssituationen en kortare tid något med ett par färre barn. Några mödrar med utomäktenskapligt barn var villiga att t.o.m. adoptera bort sitt barn.

De finska mödrarnas sorg och trauma över att ha känt sig nödsakade att sända sina barn till Sverige är ett kapitel som aldrig blivit utforskat.

Magi-cat
7/31/13, 8:59 AM
#23

Det finns säkert lika många olika berättelser som det finns människor., och nästan lika många växlande motiv för att man gjorde som man gjorde.

Förmodligen blev det lite "status" bland många i Sverige att ta sig an ett krigsbarn. Men de som gjorde det var nog som folk är mest: blandade sorter, men de flesta säkert välvilliga och ville göra en god sak. 

Säkert förekom det, kan jag tänka mig, en social press på de finska mammorna. I krigstid är propagandan ännu ensidigare och mer enkelspårig än annars, det finns bara EN sak som är rätt. I det här fallet var det att skicka bort sitt barn, till tryggheten, undan bomberna. Klart att man gör det, hur hjärtslitande det än måste ha varit! Och samtidigt en lättnad för många, som Tapani beskriver ovan, att maten räckte till bättre, färre att dra försorg om, färre att skydda och vara orolig för. 

Och kriget skulle ju bli så kort!

De finska mödrarnas sorg och trauma över att ha känt sig nödsakade att sända sina barn till Sverige är ett kapitel som aldrig blivit utforskat

Det där har jag också tänkt på. Ingen (?) har gjort deras röst hörd och det vore nog bra, innan det är för sent och ingen kvar som kan berätta?

Hur kändes det att skicka bort sin sex månaders baby till något helt okänt? Att ta ett sådant beslut och välja mellan två onda ting: bomber och krig å ena sidan och ovissheten men den förmodade tryggheten å den andra? Att avstå från sitt allra käraste? Inte all logik i världen kan säga vad som är rätt och fel när man står i en så orimlig situation som krig. Känslorna måste ha varit motstridiga, där hoppet om tryggheten segrade. Kanske också propagandan som intalade en att någon annan som hade mer koll på situationen visste vad som var bäst.

Jag tror inte man förstod förrän långt senare att detta gjorde något med barnen, att det uppstod ett trauma. (Även om också krig i sig är ett enda stort trauma.) Jag har hört att exemplet med de finska krigsbarnen används i liknande situationer runt om i världen där man dragit lärdom att det är inte bra att skilja små barn från moder/förälder. Så något har man lärt sig av historien.

Men historien om de finska mammornas dilemma och trauma, det blev inte skrivet…Vilka tappra, modiga kvinnor som gjorde det svåraste men vad de trodde var bäst för sina barn! Och vilket trauma efteråt, att ta hand om allt, kanske de hade en stupad eller av kriget traumatiserad make, läka såren i familjen och landet, bygga upp allt igen….


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

ALPHIRA
7/31/13, 8:46 PM
#24

På jobbet igår under rasten pratade vi om förhållandena i Afghanistan. Det beror på att vi har en fantastisk arbetskarat, en kille som kommit från det landet för ca tio år sedan.

Han kunde berätta om små barn som fraktats till Sverige på olika sätt under miserabla förhållanden och sedan lämnats helt ensamma t ex på Arlanda eller på Centralstationen i Sthlm. Några har lämnats på olika rastplatser vid vägarna runt om i Sverige oavsett väderlek.

Så inte är det slut på eländet. Dessa sk ensamkommande flyktingbarn får sedan hjälp av svenska staten men inte ersätter det föräldrar.

Magi-cat
7/31/13, 8:49 PM
#25

#24 Det har du rätt i ALPHIRA. Så länge krig och elände existerar så drabbas familjer och barn….


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Tapani
8/1/13, 12:49 AM
#26

Magi-Cat: Ditt svar och dina kommentarer visar på en imponerande förståelse och insikt i krigsbarnen situation. Jag är beredd att ge mer kunskap och information om bakgrund, tid och genomförandet av barntransporterna från Finland till Sverige under krigsåren. Men det kanske skall göras i en annan tråd.

Magi-cat
9/18/14, 2:41 PM
#27

Läs gärna, om ni har möjlighet, senaste numret (2014:04) av "Släkt: tidning för Sveriges släktforskare".

Den har en lång artikel om de finska krigsbarnen och deras öden.

"Traumat att bli bortadopterad, avvisad av sina närmaste, smärtar en hel generation barn som skickades till Sverige. Det är ett sår som finns där, oavsett om de kom hem eller stannade kvar."

De som återknyta kontakten med släkten i Finland, kan få hjälp av Riksförbundet finska krigsbarn, RFK.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Annons:
Magi-cat
9/18/14, 2:47 PM
#28

Artikeln ger en mörk bild av krigsbarnens historia. Man möts av traumat redan i rubriken: "Krigsbarnens sår går i arv".

Forskning har visat att de barn som skickades iväg senare i livet lättare drabbats av hjärtsjukdomar, psykiska besvär, missbruk och en känsla av tomhet.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[NeferNefer]
9/18/14, 2:48 PM
#29

Ja, det är tragiskt … 😕

Magi-cat
9/18/14, 5:08 PM
#30

Vid fredsslutet 1945 återvände många barn till Finland och började skolan igen på hösten. En man, Eero, berättar hur de återvändande mobbades, de andra barnen kastade sten på dem och frös ut dem.
De som kom tillbaka hade glömt sitt språk, var "bortskämda" hette det och kom tillbaka som levande påminnelser att ett annat liv var möjligt!

(Jag tänker på nutida händelser där flyktingbarn skickas tillbaka till sitt "hemland" som de kanske aldrig sett. Blir det likadant för dem?)

Samtidigt - det är det nattsvarta som kommer fram, och det måste komma fram eftersom såren lever ännu. Men vad skulle man göra? Det var krig!!! Man ville rädda sina barn! Om man står inför ett val att rädda barnet och skicka bort det eller något värre, vad gör man?

Det måste funnits många lyckliga historier också, som slutade väl och där såren läkte och där man hade fortsatt kontakt med båda länderna.


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

KickiG
9/18/14, 6:31 PM
#31

Ska passa på att tipsa om en film här. "Den bästa av mödrar" (Äideistä parhain) heter den, och är regisserad av finlandssvenska Klaus Härö. I skådespelarlistan syns bl a Michael Nyqvist i rollen som pappa. I korthet handlar filmen om 9-åriga Eero som skickas från sitt hem i Lahtis till svenska Skåne och om hur hans liv ter sig sedan.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Magi-cat
9/18/14, 6:33 PM
#32

Tack för tipset, Kicki!


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Magi-cat
4/12/15, 8:38 AM
#33

En uppsättning av "Fosterlandet" recenseras här. Full av klichéer men en viktig berättelse.

"Fosterlandet rymmer trådar till många livshistorier som fortfarande väntar på sin berättelse."

Den går nu på Svenska Teatern i Helsingfors.

Någon av er som sett den?

http://svenska.yle.fi/artikel/2015/04/12/langtan-till-landet-som-icke-ar


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

KickiG
4/12/15, 9:45 AM
#34

Jag läste om "Fosterlandet" och tyckte den verkar intressant. Tyvärr går den endast  gånger i Helsingfors, och jag har inte möjlighet att se den. Största hindret är att själva pjäsen tar 4,5 timmar.

Man behöver ingen tv när man har möss.

Medarbetare på Mus iFokus och Finland iFokus

Annons:
MaxFlickan
4/13/15, 1:14 PM
#35

Mina morbröder skickades till Danmark. Det hör man nästan inget om, alla verkar tro att alla krigsbarn i Finland skickades till Sverige.

"Be sure you put your feet in the right place, then stand firm."  Abraham Lincoln

Medarbetare på Finland Ifokus och Multikulturellt Ifokus.

Sealle
4/16/15, 1:08 AM
#36

Den här tråden påminner mig om min favoritbok när jag var liten: Den långa, långa resan. Handlar om en liten flicka som måste fly ensam till Sverige för att slippa undan kriget.

Magi-cat
4/21/15, 9:49 PM
#37

"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Magi-cat
4/28/18, 8:03 AM
#38

"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

[NeferNefer]
4/28/18, 9:28 AM
#39

❤️

Magi-cat
11/22/20, 8:46 PM
#40

20 november är krigsbarnens dag.

"Sotalasten päivä / Krigsbarnens dag
Den 20 november uppmärksammas krigsbarnens dag i Sverige. Mika Olavis låt "Med en lapp om halsen" tillägnas alla dessa 70 000 barn som under vinterkriget 1939–40 och fortsättningskriget 1941–44 evakuerades från Finland till Sverige.💙

  1. marraskuuta on sotalasten päivä Ruotsissa. Mika Olavi huomioi tätä laulullaan "Med en lapp om halsen", jonka hän omistaa kaikille niille 70 000:lle sotalapselle, jotka talvisodan ja jatkosodan aikana kuljetettiin Suomesta Ruotsiin turvaan.💙

Musiken används med tillstånd av Mika Olavi Artist. Arkivbilderna kommer från Historian kuvakokoelma på Museiverket i Finland och publiceras under licensen CC BY 4.0. Musikvideon publicerades första gången 2018, men är nu omarbetad med ännu bättre ljud och bild.💙
2 dagar sedan"

https://www.facebook.com/113845545366340/videos/1076301112792552


"Freden måste komma först. Gör den inte det, min vän, kommer inget efter den."
💓 Sajtvärd på Fenomen, Hjärnan, Kulturtant, Oförklarade fenomen

Upp till toppen
Annons: